Nu är det drygt en månad sedan min pappa dog och det har gått bättre än jag vågat tro den här tiden. Jag har kunnat prata om honom mycket utan att börja gråta och känner mig stark då med andra människor. Det är jobbigare när jag är ensam och hör fin musik eller när det är fint ute med blommor och så.
Ikväll brakade det löst riktigt när jag var ute och gick, solen, fåglarna, jag plockade blommor och gick för första gången ner till mammas och pappas sommarstuga.
Det var tufft att se gräsklipparen och vedhögen och han skulle bara vara där……..
Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?
Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?
Beyond the door,
There’s peace I’m sure,
And I know there’ll be no more
Tears in heaven…
Just de ja, den har jag ätit på pinne också, Diplom Is säljer dem på pinne nu också såg jag. Tycker verkligen att du ska testa, kanske blir det en härlig tillbaka blick från barndomen, produkter, smaker etc kan ju ha den effekten 🙂
Men du hjärtat.. Jag känner så med dig just nu när jag läser dina rader! dina inlägg om din pappa får alltid mina tårtar att rinna… Vet precis hur du menar, det allra simpla, vanliga och det man som mest kommer ihåg "som det var förr"… En mening som får en helt annan innebörd nu och här idag… Det du skriver är så fint… Din pappa är nog väldigt stolt över dig att ha en sån dotter som bryr sig, tänker, medlar, förmedlar och får andra att känna & tänka efter… Om fler som du kunde dela med sig av sorg, saknad, liv & död så skulle livet se annorlunda ut för många!
Varma hälsningar från Öland…
Vad svarar man på allt det där fina då Li?
Jag tänkte att det här bara skulle vara en matblogg men det känns som jag måste skriva när jag blir ledsen….
Kram och tack till dig på härliga Öland!
Karin…
Det är det som är så härligt personligt med din blogg, att du visar vem du är! Det blir en "person" bakom all mat, det tycker jag är jätteviktigt! Att kunna säga; "Det här är jag! Jag tycker om att laga mat! Men jag har ett liv vid sidan om maten också…" Alla är vi människor och det är det fina med dig! Man kan inte vara på samma nivå jämt, livet går ständigt i skiftningar… Jag vet inte hur gammal du är eller känner dig på något mer sätt än här via nätet, men jag känner så med dig och allt du beskriver här, precis som om du vore en väldigt nära vän! Du har visat vem du är och du är en helt underbar person av vad du skriver! Det är sunt att vara ledsen och att våga visa det, precis som när vår Dalton försvann kände jag inget hopp alls längre, matlagning var det värsta jag visste och självklart hade jag ett behov att dela med mig av! Livets berg & dalbana har sin svackor! S Må så gott! Hälsn. från Öland…
Tack snälla du…..
Nästa gång jag är på depphumör ska jag läsa det här, fast det känns som om du skriver om någon annan än mig! Tycker också att jag känner dig när jag läser din blogg.Jag bjuder på fika i Borgholm om jag kommer på Öland nån gång!