Nu har mamma och pappa bott hos oss en månad.
Pappa är dålig och mamma och jag hjälps åt på dagar och nätter att sköta om honom och det funkar bra.
Fick närståendepenning så jobbet känns det att man svikit men jag vet att det funkar lika bra ändå.
Låg och tänkte inatt när det var min tur att sova på hur det var när jag var liten och bodde hemma.
Pappa var med oss ibland fyra dagar i veckan på Getberget på vintrarna,hämtade alltid när det var disco och dans, han ställde alltid upp.
När barnen var små så kom han alltid åkande när vi behövde barnvakt och läste sagor i mängder!
Han hjälpte oss med huset,  vedhuggning och när inte jag hann plocka vinbär så fixade han det.
I min värld skulle aldrig han bli gammal och slut i kroppen, har liksom aldrig ens tänkt tanken.
Man vill ju att allting ska vara som det alltid varit.
Nu kändes det att det var min tur att hjälpa tillbaka.

Det här var i sommras på Petters student.