ja jag pratar inte om ungarna eller grannarna utan BJÖRNARNA! Om min största besatthet är mat så kommer definitivt björnarna tvåa. Det är inte så att jag kan och vet en massa,läser faktaböcker och så men jag vill SE dom. Så jag brukar ha uppsökande verksamhet på platser där man sett björn .Men tror ni dom bryr sig? Inte det minsta.
Det tog riktig fart det här när vi skulle till fjällen för några år sedan och bara åkt 100 meter hemifrån och jag får se en nalle simma i älven. Gissa om jag skrek att det skulle stannas och backas! Familjen ut ur bussen och ut på bron, vi spanade ner i vattnet men ingen björn där inte. Eftersom jag lämnade hjärnan i bilen började jag springa åt det håll jag trodde han hade gått upp . Självklart fick de andra 5 i familjen se den för den hade klivit upp från simturen på motsatta sidan och kollade  in vår buss en kort stund innan den drog iväg. Tror ni jag va irriterad? Mannen frågade vad jag hade tänkt göra om jag mött björnen,kramat den eller? Hm…..

Björnletande går väldigt bra att kombinera med svampletning. Och eftersom man sett björn vid Torsjön fick jag för mig att på andra sidan tjärnen där det är sumpigt(och tyvärr inte stig den vägen jag tog) måste det finnas röd/gula trumpetsvampar. Jag hade rätt om svampen. Mannen tycker inte om dom här utflykterna. Han påminde mig om att några dagar tidigare fick två stycken snabba sig till bilen där när nallen kom lufsande.
Jag har alltid resonerat att de är ofarliga och rädda för oss men nu har det ju faktiskt hänt en hel del hemska olyckor så man kanske ska vara lite försiktig ändå…..
Och jag lär ju vara lagomt kaxig om jag hamnar öga mot öga med en….

I höstas var vi 8 kompisar(som jag ska skriva mera om sedan) som åkte iväg till Sonfjället i Härjedalen på björnsafari. Hur kul som helst och guiden fick snabbt syn på en nalle. Tyvärr var den 1 km bort så vi fick kolla på den i kikare. Han eldade och fixade mat åt oss ute i skogen och det var jättemysigt.

Undra hur det smakar med björnkött då? Skulle vara himla kul att smaka.