…..för min pappa,han har ropat många gånger i natt och mått riktigt illa,
drömt en massa och inte kommit till ro förrän det nästan var morgon.
Han funderar nog mycket på hur det ska bli med livet fast han inte säger så mycket om det.
När klockan var fem och tårarna brände så kunde jag ändå inte låta bli att skratta lite då pappa säger
– Ja nu får du berätta för mamma att jag mitt i allt det här eländet är på väg till Afrika på safari också…..klart jag lovar att hälsa det……
drömt en massa och inte kommit till ro förrän det nästan var morgon.
Han funderar nog mycket på hur det ska bli med livet fast han inte säger så mycket om det.
När klockan var fem och tårarna brände så kunde jag ändå inte låta bli att skratta lite då pappa säger
– Ja nu får du berätta för mamma att jag mitt i allt det här eländet är på väg till Afrika på safari också…..klart jag lovar att hälsa det……
Karin, jag blir så rörd av det du skriver. Det är inte så länge sen som jag satt med pappa på sjukhuset. Jag vet hur svårt det är…. Men du gör det jättebra, vilket stöd för både Gunnar och Britta! Du har ett härta av guld!
Hoppas att du hinner få en stund för dig själv ibland, din batterier måste också laddas.
Många kramar från kusin
Tack snälla du!Ja du vet ju precis hur det är, det känns bra att vi kan hjälpas åt men ibland blir det jättejobbigt.Försöker åka iväg hemifrån ibland.Gick ner till älven idag och satt där länge, så det är lugna stunder också.Nu ska jag sova inatt och mamma hålla kollen,kram Karin